Passivitet som strategi

14 september, 2019 0 av Mr Passiv

G5 Entertainment blev en fin affär för oss alla tre. Jag kände att om både Mr Värde och Mr Tillväxt kommer till samma slutsats så finns det säkert potential. Och det fanns det!

Att satsa mindre delar av portföljen på enskilda bolag och ser hur det går kan jag tycka är kul. Annars följer jag en passiv strategi som mestadels baseras på indexfonder. I detta inlägg ska jag försöka förklara varför, med tre olika argument.

  1. Det är lätt att överskatta sin egen förmåga.

Som människor gör vi oss ständigt skyldiga till systematiska tankefel, psykologiska biaser. Det handlar om allt från att övervärdera anekdotiska bevis till att följa grupptrycket. Detta är ett forskningsfält som har exploderat under de senaste decennierna och som befinner sig i gränslandet mellan psykologi och ekonomi – psykologen Daniel Kahnemann vann ekonomipriset 2002 för sin forskning där han visade att människor är långt ifrån rationella. En vanlig psykologisk bias är att överskatta sin egen förmåga, när man t ex frågar människor hur duktiga bilförare de är, svarar en stor majoritet att de kör bättre än snittet. Endast några enstaka procent anger att de kör sämre än snittet. Förmodligen skulle liknande svar fås från de som investerar i aktier. När Avanza går igenom sina kunders genomsnittliga resultat underpresterar de mot index år efter år.

Folk i allmänhet överskattar nog inte i lika hög grad sin förmåga att t ex spela schack. I ett sådant spel, med ett väldigt litet mått av slump, blir ens underlägsenhet mot de som är bättre snabbt smärtsamt tydlig. På aktiemarknaden däremot, kan man ha tur ganska länge. Man kan med hjälp av några lyckträffar överprestera index i flera år, vilket riskerar att blåsa upp ens ego till oanade proportioner om man inte passar sig. Och även om man inte överpresterar är det lätt att rationalisera bort vissa dåliga val: ”om jag inte räknar med den där enda niten jag gick på, så hade jag slagit index”.

2. Det är inte värt tiden att försöka bli bättre.

Detta är förstås subjektivt. För mina bloggkollegor är det en rolig hobby att följa olika företag, VD-byten, kvartalsrapporter och så vidare. Själv har jag aldrig lyckats uppbåda tillräckligt intresse för just denna del av investerandet. Som ni märker på mina inlägg är jag mer intresserad av övergripande frågor kring att spara och investera, medan en prenumeration på Dagens Industri aldrig riktigt har känts aktuell. Kanske skulle det vara annorlunda om jag tydligt märkte att jag fick bättre resultat av att engagera mig mer. Men tittar man på punkt 1 så ser man att utsikterna för detta inte är så goda. Även efter flera års intensivt investerande och lärande skulle jag inte kunna känna mig säker på om mina resultat var ett resultat av min förmåga eller min tursamhet.

3. Färre beslut ger mindre ångest.

Ibland köper jag som sagt enstaka bolag mest för att det är kul. Men varje gång jag gör det börjar det snart snurra tankar i mitt huvud. Hur har den gått idag? Skulle jag ha sålt igår? Kanske jag aldrig skulle ha köpt den alls? När ska jag sälja? Hade jag varit lite mer proffsig i mitt köp och sälj skulle jag förstås ha kunnat sätta upp målkurser, stoploss osv. utifrån min noggranna analys. Men det är nog svårt att helt komma ifrån att varje beslut skulle ha kunnat gjorts mer optimalt med facit i hand. Man har sällan köpt precis på botten och sålt precis på toppen. Även om det på totalen går bra, gnager detta ständigt lite: ”om jag bara hade…”. Med en passiv strategi räcker det att fatta några enstaka beslut: ”de här billiga indexfonderna köper jag, jag stoppar in mitt sparande där, tittar på det så lite som möjligt.”

Följ oss gärna på twitter där meddelar vi när nya inlägg publicerats