Avkastning, skatt och avtagande marginalnytta

26 juni, 2019 2 av Mr Passiv

För den som har som mål att förr eller senare göra lönearbete valfritt, finns det många faktorer att ta hänsyn till. Självklart spelar den unika situation man själv befinner sig i stor roll: hur roligt är mitt jobb, går det att jobba deltid eller starta eget, vad har jag för lön osv. Men två saker kommer ingen undan – döden och skatter – och till detta vill jag foga två ytterligare universella faktorer: avkastning och avtagande marginalnytta.

Ränta-på-ränta-effekten är förmodligen välbekant, enligt myten kallad världens åttonde underverk av Albert Einstein.

Tiden är din vän när det gäller att utnyttja denna effekt. En användbar tumregel för att räkna ut hur lång tid det tar för en summa att växa över tid är den s.k. 72-regeln: Dela talet 72 med den årliga avkastningen i procent, så får du antal år tills kapitalet har fördubblats. Vid exempelvis 6 % avkastning är antalet år 72/6 = 12.

Tar man endast hänsyn till ränta-på-ränta-effekten är det enda raka att jobba så mycket man bara orkar, så tidigt som möjligt i livet, leva på existensminimum och stoppa in allt överskott på aktiemarknaden. Men för den som tjänar hyfsat kommer vårt progressiva skattesystem i Sverige in och bromsar effekten:

Den som tjänar mer än ca 42 000 kr i månaden (2019) börjar betala statlig skatt på den inkomst som överstiger brytpunkten. Dessutom planar avsättningarna till allmän pension av helt vid ungefär samma nivå. Tjänar man bra och vill begränsa sin lönearbetande tid ur ett livstidsperspektiv, är det en stor skattemässig fördel att t ex jobba deltid i två år och sedan sluta än att jobba heltid i ett år och sedan sluta. Ett annat scenario där man bör ta detta i beaktande är om man tänker sig att ta ett sabbatsår från arbetslivet. Man sparar in mycket skatt på att förlägga ledigheten mellan två somrar jämfört med två årsskiften:

Nu går vi över till mer psykologiska effekter. Den avtagande marginalnyttan av pengar är en nästan lika välkänd effekt som ränta-på-ränta-effekten. I slutändan kanske det inte spelar så stor roll om man har 20 eller 40 miljoner när man dör? De sista 20 miljonerna ger sannolikt ingen större skillnad i hur man lever sitt liv.

Det talas mindre om den avtagande marginalnyttan av fritid. För den som jobbar heltid eller mer i ett krävande jobb är helgen och semestern värda mycket. Är man däremot ledig mest hela tiden ger ytterligare ledig tid inte några märkbara positiva effekter. Snarare finns en risk att det leder till leda och passivitet om man inte ser till att fylla sin tid med något annat meningsfullt.

Efter att ha gått igenom dessa faktorer, ska vi nu fundera på för- och nackdelar med några olika strategier för det ekonomiska livet. Först tittar vi på någon som satsar allt på att bli så rik som möjligt av sitt lönearbete genom att både jobba och spara hårt.

Fördelar med denna strategi är att den maximerar ens slutliga förmögenhet, och ”timlönen” (räknat som slutlig förmögenhet genom antalet arbetade timmar) är hög. Den är också säker för börsvolatilitet – man är aldrig beroende av hur börsen avkastar för sin försörjning. Nackdelar är att det självklart inte är en bra strategi för att begränsa sina lönearbetstimmar över livet, och att den avtagande marginalnyttan av pengar sätter in.

Nästa strategi är att jobba deltid hela eller större delen av livet. Lever man sparsamt kan det ändå bli en slant över varje månad som investeras, och lagom till pensionen har man ett hyfsat extrakapital att sätta guldkant på vardagen med.

Det här är en bra strategi för att begränsa antalet arbetade timmar i livet. Deltidslönen gör att man betalar låg skatt, samtidigt som man år efter år tjänar ihop allmänpension. Inte heller denna strategi är känslig för börsens svängningar, man kan lugnt låta pengarna jobba på lång sikt. Den stora nackdelen är att man får begränsa nytta av ränta-på-ränta-effekten, då det går långsamt att få snöbollen att rulla. Den här strategin är inte så dum för någon som har ett brinnande intresse vid sidan av arbetet, t ex satsar på en idrott eller en konstnärlig bana samtidigt som man har ett ”day job” för att betala räkningarna och investera i maklig takt. Med ett deltidsjobb kan man få en bra balans där man utnyttjar både tid och pengar väl, och den avtagande marginalnyttan inte sätter in så kraftigt på vare sig det ena eller det andra.

Nästa strategi är välbekant bland många ekonomibloggare som tillhör den s.k. FIRE-rörelsen (Financial Independence/Retire Early). Man drar nytta av ränta-på-ränta-effekten genom att jobba och spara mycket i början av livet, för att få ihop ett kapital vars avkastning sedan kan försörja en därefter.

Denna strategi är bra både för att begränsa antalet arbetade timmar och för att få bra slutförmögenhet per arbetad timme. Den är mindre bra skattemässigt då man betalar mycket skatt under de arbetande åren för att sedan abrupt sluta både betala skatt och få del av pensionsavsättningar. Jämfört med de tidigare strategierna är man mer känslig för hur börsen går och man behöver ha en hyfsad säkerhetsmarginal för att ta höjd för eventuella dåliga börsår. Psykologiskt kan det vara en stor omställning att gå från att jobba och spara mycket till att inte jobba och inte kunna spara alls. Vad gäller marginalnyttor så finns risken att man har en avtagande sådan vad gäller tid efter ”pensioneringen”. Kanske hade ledig tid varit mer värdefullt att skjuta in under ackumuleringsfasen snarare än att ”ta ut” hela sjoket av ledighet på en gång?

Sist presenterar jag en hybridmodell som nog är den som tilltalar mig personligen mest. I denna jobbar och sparar man mycket tidigt i livet för att få upp ett kapital som ger en icke-trivial avkastning. Sedan trappar man ner till någon form av deltid – det skulle också kunna vara ett eget företag som kanske ger mindre pengar än lönearbetet men har fördelen att man är sin egen chef. I denna fas drar man nytta av en fördelaktig skattenivå, en bra balans mellan avtagande egennyttor av tid respektive pengar, och man är inte känslig för hur börsen går. I sista fasen, när man känner för det och portföljen har en tillräcklig storlek, drar man sig helt tillbaka.

Övergångarna blir mjuka och man slipper förhoppningsvis hamna i en kris där man inser att det ändå är rätt kul att jobba, bara inte så mycket och kanske inte just med det där

Följ oss gärna på twitter där meddelar vi när nya inlägg publicerats